LIVE IN BOSTON

Hej!

 

Längsta uppehållet hittils. Jag har bara inte haft tid att sitta ner och skriva i bloggen och när jag väl har haft tid har jag prioriterat annat.

 

Sedan jag skrev sist har jag varit i Natick Mall och köpt lite nya saker. Jag har sett filmen One Direction This Is Us. Jag har tränat som en tok. Jag har haft brunch med några av mina svenska och en dansk vän. Jag har suttit i många bilköer. Jag har gjort lunchlådor. Jag har gjort lunch. Jag har gjort middag. Jag har läst böcker, spelat spel, ritat teckningar och ja, allt det vanliga.

 

Jag har otroligt trött om dagarna. Jag går upp klockan 6:15 varenda morgon. Jag har aldrig någonsin behövt gå upp så tidigt under så pass lång tid. Även om jag har gått upp så tidigt innan för att åka till skolan har vi haft någon sovmorgon ibland där man har kunnat sova ut. Men här är det kvart över sex varenda vardagsmorgon. Jag är helt slut. När jag lämnat barnen i skolan brukar jag gå hem och göra en riktigt god frukost till mig själv och gå och lägga mig på soffan i en halvtimme eller mer. Så att jag ska orka hela dagen. Många säger att de gjorde likadant de första veckorna så jag antar att jag kommer vänja mig om ett tag.

 

Ikväll ska jag jobba längre än vad jag gjort innan. Båda föräldrarna ska iväg på olika saker och jag måste jobba till 8:30. Det betyder att jag ska lägga barnen ensam för första gången.

 

En sak som jag har märkt under min tid här är hur man kör bil på olika sätt. I Sverige är det rondeller överallt och människor kör försiktigt, låter andra bilar köra före, är bra på att använda blixtlåsmetoden, kan köra över hastighetsbegränsningen men inte överdrivet och kör ganska snällt överlag. Här är det tvärtom. Om du inte är aggressiv när du kör kommer du ingenvart. Det talas om att man ska vara defensiv i sin körning, det fungerar inte här. Folk låter dig inte köra före, det finns inget som heter speed limit, att köra snällt finns inte på kartan och det finns absolut inga rondeller. Jag har faktiskt hittat ett ställe med en rondell men dit vill jag aldrig igen. Det är livsfarligt. Folk här har ingen aning om hur man kör i en rondell just för att de aldrig får chansen. Folk kör hej vilt och svänger dit de vill och kör i den körbanan de vill. Jag har insett att på bara de här snart fyra veckorna har jag blivit otroligt aggressiv i trafiken. Det är inte bra, men det är sant.

 

One Direction filmen som vi såg - ja, den var otroligt bra. Jag och min syster var på deras konsert i Maj och vi båda älskade den. Filmen handlade om deras world tour som de är ute på vilket betyder att de visade konserten som jag varit på. Det fanns också några partier i filmen som var gråtmaterial. Jag har inte riktigt talat om att jag faktiskt gillar det här bandet här i usa, jag hade tur som fick med mig en kompis på filmen. Men hon var inte ett fan direkt, hon har hört bandet men hon kan inte deras namn ens. Så ja, jag lever i förnekelse att jag är ett fan men vad tusan, de är ju bra och söta. Och fråga mig inte hur, men vi lyckades hamna på en extended version av filmen. Så istället för 1 h och 30 minuter var filmen nästan två timmar lång. Men det var ju roligt för oss.

 

Men nu är det dags för mig att förbereda pannkakor inför kvällens middag. Barnen önskade svenska pannkakor så varför ska jag göra dem besvikna?

 

Hej då, ha det så bra!