LIVE IN BOSTON

Jag är klar. Jag har varit au pair i ett år och nu är jag klar. Jag kan äntligen andas ut. Och allt jag kan tänka är äntligen slipper jag detta.

Emma, Emelie, Josefine och jag tog en tripp till Six Flags i söndags.

3rd of July, vad menar du nu Emelie? Jo, på grund av stormar och oväder flyttades Bostons firande av 4th of July till den tredje juli. Men inte tusan slapp vi undan ovädret. 10 minuter efter att fyrverkerierna hade slutat såg vi hur hela himlen lös upp av åska. Vi satt ändå kvar för det såg ut att vara långt borta. Några minuter senare börjar vi höra muller så vi bestämmer oss för att gå. Några sekunder senare går vädret från 0 till 100. Regnet öser ner så hårt att det gör ont på kroppen. Under, utan överdrivft, en minut har vi alla blivit så dyngsura att man knappt orkade bry sig längre. Jag har aldrig varit med om liknande. Men vi fick se de häftigaste fyrverkerierna jag har sett. Och en förvarning bara, jag hatar trädet lika mycket som ni.

Hej! Ja, jag vet att jag är världens sämsta bloggare som aldrig uppdaterar... Men här får ni i alla fall ett gäng bilder som tagits sen jag senast uppdaterade.

Sen kan jag också bara påpeka att jag har 52 dagar kvar till mitt jobb här är slut.

Hoppas ni har det bra alla!

Vi har hängt på playgrounds.

Hej!

Här bjuder jag på lite bilder från nästan hela månaden april.

Jag passerade även 8 månader för inte så länge sedan.

Kram på er alla där hemma!

Finaste Lovisa var på besök!

De senaste två veckorna har varit bland de allra bästa under mitt år. Min mamma och syster anlände till Boston en kall dag i mars, den 15 mars för att vara mer exakt. Att bara se dem igen kändes overkligt. Jag kände knappt igen min lillasyster som nästan vuxit om mig på de sju månaderna vi inte har setts. Jag var väldigt nervös innan de landade för jag visste inte hur jag skulle reagera av att träffa dem igen. Men allt gick bra, fastän de var sena. När vi väl kramat om varandra kändes allt helt normalt igen. Det kändes som att de senaste sju månaderna inte existerat. Allt var precis som vanligt igen.

 

Vi spenderade först två dagar i Boston. Där hann vi med bland annat lite shopping, brunch med min värdfamilj, middag på Cheesecake Factory och annat.

 

På måndagen den 17 mars bar det av till Boston Logan Airport och dags för oss att flyga till Florida. Där hade vi varmt och soligt nästan varje dag och vi alla brände oss rejält. Vi besökte Disney World och Sea World, hann med mängder av shopping och solade och badade en dag på stranden.

 

Den 25 mars tog vi oss till Orlando International Airport och flyget tog oss vidare till New York. Vi hade inte särskilt mycket dagar där men vi hann med att se Statue of Liberty, vi hängde vid Times Square, vi var på Memorial 9/11, vi åkte upp i Empire State Building och tittade på utsikten och vi hann även här med en del shopping.

 

Den 28 mars (även min systers födelsedag) skiljdes våra vägar åt. Jag åkte bussen tillbaka till Boston och min mamma och syster tog planet hem till Sverige.

 

Resan har troligtvis varit den bästa resan jag varit på hittills i mitt liv. Fastan jag bara varit ifrån dem i nu, 3 dagar, saknar jag dem redan. Men det är bara drygt 4 månader till jag träffar dem igen.

 

(Tog läskigt många bilder, här kommer i alla fall del 1 av alla bilder från resan)

God förmiddag. Här i Boston har vi minusgrader men sol. Snömassor täcker gatorna men fåglarna kvittrar glatt. Till och med mina värdbarn (som älskar snön) är trött på den nu. Våren är otroligt välkommen.

 

För mer än en vecka sedan passerade jag en stor målstolpe under detta år. Den 19 februari hade jag varit här i totalt sex månader. Nu har jag till och med varit här i sex månader och 8 dagar. De hittills sex månaderna har inte gått lika fort som jag trodde att de skulle göra. Men de har varit bra månader, för det mesta. Alla au pairer man frågar säger att efter halva tiden springer resten av tiden iväg. Och just nu kan jag inget annat än hoppas att det de påstår är sant. Jag har det bra här men kan knappt vänta på att få komma hem och börja mitt riktiga liv. Jag har mer och mer börjat sakna alla där hemma också. Det var tuffast i början, när man såg hur roligt alla hade och alla som umgicks. Men det gick ner ganska fort, man insåg att man kommer ha det bra här och man behöver inte vara avundsjuk. Men den där lilla avundsjukan har kommit tillbaka och spökar igen. Jag saknar verkligen mina vänner och min familj.

 

Jag är väldigt lycklig över att jag snart kommer att träffa flertal människor hemifrån. Jag tror att det kommer göra mig riktigt gott.

 

Jag vet att jag är riktigt dålig på att uppdatera min blogg, jag ber om ursäkt för det. Men så länge bjuder jag på bilder från de senaste veckorna.

 

Puss och kram!

Vad har hänt sedan sist? Nej, inte överdrivet mycket måste jag påstå. Jag jobbar på som vanligt, 6 dagar i veckan. Det är snöigt och lite för kallt.

Om 10 dagar firar jag sex hela månader här. Snart är halva tiden avklarad. Sen har jag nästan bara roliga saker att se fram emot. Min mamma och syster kommer i mitten av mars, dagen innan kommer en vän till Boston och precis efter kommer kanske en annan vän och bor hos mig ett tag. Mars kommer vara en bra månad.

Jag, Matilda och Madeleine var på bowling.

Inte nog med att jag firade in det nya året i ett annat land, jag firade in det på Manhattan i New York. Jag och Sofia dansade in det nya året på en nattklubb mitt bland alla amerikanare. En minst sagt minnesvärd kväll.
(Fick googla vad memorable hette på svenska, måste erkänna att jag tappat svenskan lite...)

Mötte upp Sofia i New York och vi bar oss iväg till hotellet. 
Åka tunnelbana i New York - check.

Julen är nu över. Jag har firat både svensk och amerikansk jul. Det har varit en mysig tid men också en fruktansvärt jobbig tid. Att fira jul utan min egna familj är inte något jag vill göra igen. Men nu är jag en erfarenhet rikare och det har, som sagt, varit riktigt mysigt. 

Det finns så många hus som har fina dekorationer på husen. Tyvärr är jag nästan alltid ute och kör bil när jag ser dem. Men här fick jag äntligen ett kort på ett av husen.

Alla där hemma - vi har snö! Vi hade en så kallad snöstorm natten till i söndags och nu är det snö så det skriker om det. Dock har amerikaner och svenskar lite olika syn på snöstorm. Det var ingen storm. Det kom en del snö bara. Det enda negativa med snön just nu är att det har regnat efteråt vilket har bildat ett istäcke ovanpå snön och på alla vägar. Det är ishalt överallt och här kör man såklart inte med dubbdäck. Men jag lovar, jag är försiktig när jag är ute och kör men även går!

Det har dimt ner ett antal paket vilket jag är så otroligt lycklig över. Jag har ett överflöd av marabou och svenskt plockgodis, men jag klagar inte. Tack fina ni! Jag har även fått iväg en del julkort, 17 julkort rättare sagt. Jag ville i alla fall skicka något litet till några där hemma. Jag lovar att försöka köpa med lite roliga saker till Sverige när jag kommer hem.

Annars flyter vardagen på här. Barnen går sista veckan i skolan innan christmas break och vår bebis växer för fullt. Jag handlar julklappar stup i kvarten, känns det som, men snart är jag klar med alla familjemedlemmar i värdfamiljen. Själv har jag ingen aning om vad jag önskar mig.

På torsdag har jag avklarat en tredjedel av mitt år, alltså fyra hela månader. Det är helt sjukt vad tiden har gått fort. Men när jag väl sitter här känns det som att tiden kryper fram.

Ännu en vecka har gått och jag sitter i sängen med datorn i knät och Marabou Daim bredvid mig. Jag har haft en bra vecka och en ännu bättre helg. Jag har träffat otroligt många av mina vänner under helgen. Jag har även fått höra alldeles för många skräckhistorier om hur några har det. Jag är glad att min värdfamilj ändå tar hand om mig och att de faktiskt bryr sig om mig, i jämförelse med hur andra familjer verkar vara.

Några julklappar har blivit inhandlade under helgen men jag har mycket kvar. Jag ska försöka att inte vara ute i sista minuten som man är alla andra år, men det kanske hör till lite.

I onsdags hade vi glassbrunch på Cabot's. Detta är min läskigt goda glass.