LIVE IN BOSTON

Hej!

 

I torsdags hade jag en månad i USA och idag, söndag, har jag en månad i familjen. Tiden springer iväg.

 

Den här helgen har varit lite speciell. Jag har inte varit allt för intresserad av att hitta på något utan jag har mest varit hemma och umgåtts med familjen.

 

I lördagskväll jobbade jag när föräldrarna gick på en teater. Jag jobbade från fem till elva. Måste erkänna att det var ganska skönt. Mestadels sov barnen medan jag satt nere i vardagsrummet och tittade på film. Och de somnade snabbare än de brukar så det var inga problem.

 

I söndags tränade jag på morgonen. Strax innan elva hade jag bokat in en skypedejt med mina kära familjemedlemmar som jag pratade med i 2 timmar och 23 minuter. Ja, vi hade en del att prata om. Jag berättade mycket om i fredags och allt runtomkring. Det var första gången min pappa var med på Skype så jag fick ta allt från början. Att prata med alla fick mig på riktigt bra humör. Att bara se dem där hemma och att nästan inget har förändrats gör mig lugn. 

 

På söndagseftermiddagen var det ett Block Party på gatan. Grannarna tog med saker de bakat, hamburgare och korv som vi alla stod och åt medan vi socialiserade oss. Jag fick träffa en familj några hus bort som också har en fyraårig tjej som gärna vill ha playdates med Linnea. Den familjen har också en svensk au pair, Axel. Efter ungefär en timme gick jag tillbaka till huset igen.

 

När familjen kom tillbaka åkte jag och Annika ut med deras gigantiska mini van och körde en runda. Jag måste nämligen börja lära mig att köra mini vanen istället för min söta lilla Volvo eftersom att Volvon inte är tillbaka på ett bra tag. Det har blivit lite komplikationer med att vi bara har två bilar för tillfället. Föräldrarna använder de två bilarna som vi har nu till deras jobb varje dag. Och jag måste även ha en bil för att kunna hämta och lämna barnen. Men den här veckan har vi löst det med att jag kör barnen till skolan i mini vanen och hämtar barnen med tunnelbanan. Det ska nog gå bra men jag hoppas att vi får tillbaka bilen så fort som möjligt. Bilen var lite av en frihet för mig, att jag kunde åka och handla när jag ville eller göra andra ärenden.

 

På söndagskvällen kom den gamla au pairen tillbaka till familjen och ska stanna till tisdag. Det är en väldigt speciell stämning mellan oss. Vi försöker att prata och hjälpa varandra men det är lite spänt. Men det är skönt att dela åsikter med henne och prata om saker jag upplevt som hon oftast upplevt likadant. 

 

Det var även ett lcc-möte igår. Det är en gång i månaden och man möts på en plats och skriver upp att man får lön varje vecka och att man jobbar mindre än 45 timmar på en vecka. Igår träffades vi på Starbucks och det var en hel del svenskar där.

 

Jag har märkt att jag är lyckligt lottad som är i den familj som jag hamnat i. De tar hand om mig och ser till att jag har det bra hela tiden. Jag har nämligen fått se en del baksidor av att vara au pair under min tid. Det är inga erfarenheter från mig utan mina vänner. En vän som jag lärde känna på au pair-skolan har redan åkt hem. Hennes familj behandlade henne så pass illa att hon inte kunde stanna längre. Hon hamnade i rematch men det fanns inget ledigt och hon hade inget annat val än att åka hem. Även om det är tråkigt att hon inte är kvar i samma land som en själv, för jag gillade verkligen den här tjejen, så är jag glad över att hon är hemma i trygga händer hos sin familj igen. Jag pratade även med en annan svensk tjej som jag träffade på au pair-skolan. Hennes familj hade också börjat behandla henne illa och hon har hamnat i rematch. Hon vill göra allt för att hitta en ny familj att stanna hos för hon vill verkligen inte åka hem. En till svensk tjej som bor ganska nära mig är i rematch just nu och har bara få dagar kvar att hitta en familj, annars blir hon hemskickad. Hennes värdmamma är otroligt elak mot henne och sedan hon har hamnat i rematch får hon ingenting av familjen. De har helt gått emot henne. Jag trodde att hamna i rematch var ovanligt men tydligen är det inte allt för ovanligt. Att det finns familjer som behandlar sina au pairer som skit känns overkligt för mig men det är deras verklighet.

 

Men nu är det dags för mig att tvätta lite innan jag ska förbereda middagen. Hoppas ni har det jättebra hemma och jag mår bra trots allt!