LIVE IN BOSTON

Hej alla där hemma i Decemberkylan! Ja, det är faktiskt december idag. Helt sjukt vad tiden springer iväg.

 

Jag jobbar på som vanligt och är ganska slut efter varje arbetspass. Jag försöker dock hitta på saker med barnen som jag själv tycker är roligt så att jag inte tappar intresset.

 

I lördags jobbade jag på förmiddagen för att jobba de tre sista timmarna av mina 45 timmar på en vecka. Vi spelade spel, gick till en playground och till en candy store. Efter det var det dags för lunch och efter lunchen slutade jag. Var en lugn dag. Efteråt mötte jag upp Terese, Matilda och Fredrike. Vi satt på Starbucks med varsin kopp i någon timme innan vi bestämde oss för att äta middag. Vi åkte till något pizzaställe där jag åt den äckligaste pizzan hittills, tyvärr. Dit vill jag inte gå igen. När vi var mätta och glada (utom jag) gick vi till en mjukglassaffär och, ja, åt mjukglass. Kändes lite roligt att sitta inomhus med vinterjackor och äta glass men det var hur gott som helst. Eftersom klockan bara var åtta efter det åkte vi och fördrev tid på Marshalls och TJmaxx. Jag handlade en Bruins tshirt och en julkula som formad som en baseball-hatt. Väl hemma igen tittade jag på filmen Remember me innan jag somnade.

 

Idag, söndag, börjades dagen med ett lcc-möte. Varje år är det två möten som värdfamiljerna ska följa med på, och det här var ett av dem. Vi skulle se Happy Feet tillsammans med flera lcc-grupper. Jag åkte dit men min värdpappa och mina värdbarn. Vi åt popcorn och drack läsk.

 

När jag kom hem skypade jag med min mamma och syster i någon timme. Vi pratade om allt och inget. Det känns som det var ett tag sen sist vi skypade och vi hade en del att säga. Det enda jobbiga med att skypa med folk hemifrån är att jag saknar de så mycket mer när man väl lägger på samtalet än innan. De blir så mycket mer verkliga när man väl har pratat med dem i någon timme.

 

Efter skype-samtalet åkte jag in till Boston med Terese och shoppade lite kvarlevor från Black Friday, som var i fredags. Jag lyckades med några kap, bland annat en ny väska, och även en del saker som inte var på rean. Jag köpte även en bok som heter Divergent som jag ser riktigt fram emot att läsa. Jag såg trailern på filmen när jag såg Catching Fire och blev väldigt lockad att läsa boken. Så nu har jag fram till i mars på mig att läsa ut den, för då kommer den på bio. (Men om den är bra är den kanske utläst till imorgon). Jag köpte även några små julklappar till mig själv, tycker att jag kunde unna mig det.

 

På kvällen mötte vi även upp Madeleine och åkte till Cheesecake Factory där jag fick den största portion av pasta carbonara jag någonsin har sett. Tur att man kan ta allt som blir kvar "to go". Sen körde vi till CVS och köpte varsin chokladkalender. Jag har inte haft det på ett par år men här känner jag att jag vill ha en. Ser fram emot att räkna ner dagarna till jul.

 

Förresten vill jag bara berätta för er där hemma att det är heeeelt öppet att skicka små paket till mig under julen, eller kanske bara ett litet kort. Bara småsaker gör otroligt stor skillnad här, minsta lilla kan jag vara glad över i flera veckor. Det kanske är svårt att förstå när ni har allt där hemma men jag kommer inte få julklappar på samma sätt som ni kommer få. Jag kommer inte heller få fira min julhelg med min egna familj. Det kommer nog vara några kämpiga dagar och därför skulle små saker verkligen få mig att känna mig bättre och vetskapen att ni tänker på mig där hemma kommer att få mig på bättre humör. Fråga bara efter min adress (eller om ni vill vara hemliga, fråga mina föräldrar).

 

Jag hoppas ni har det bra hemma, eller var ni nu är!

I torsdags firades Thanksgiving över hela landet. Jag firade det med min värdmammas släkt inne vid Boston Common. Det var mycket barn och mycket spring. Maten var utsökt men jag blev lite besviken på att kvällen inte innehöll så mycket mer än att äta mat och till efterätt äppelpaj och pumpkin pie. Sen var kvällen slut. Men nu är jag en holiday rikare i erfarenhet. 

Annars då? Barnen har varit lediga från skolan i veckan och vi har hittat på allt möjligt. Det har varit en vecka med mycket jobb och inte lika mycket fritid. Annars har jag tränat, träffat lite vänner och allt det vanliga.

Var ute på en promenad med Elin och hade världens finaste utsikt över en sjö. Men det gick inte lika bra att ta en bild på den...

I helgen var jag på en kurs mitt i ingenstans i Albany. Det var en kurs som är utformad efter au pairer så jag kan inte säga att den var överdrivet seriös.

 

Jag läste kurser som problem solving, fitness & aerobics, fun activites, leadership och så vidare.

 

På vägen dit gick vår bil sönder. (Jag och bilar går inte ihop verkar det som). Vi fick först stanna nästan en timme på en bensinmack innan vi fick godkännande av tjejen som kördes värdfamilj att köra igen. För vi kunde inte åtgärda problemet där och då. När vi hade 0,2 miles kvar till platsen fick vi stanna igen ett tag. Och när vi väl rullade igen var det i ungefär 5 miles per hour. Men vi kom fram! Och på lördagen åkte två av tjejerna till en verkstad och fick ordning på bilen. Men problemet med bilen gjorde att resan var liiiite längre än vad vi förväntat oss. Vi åkte strax efter fem på eftermiddagen och kom fram ungefär kvart i tolv på natten. 

 

Jag bodde tillsammans med en thailändare under de två nätterna vi var här. Hon var trevlig men väldigt svår att förstå.

 

Skicken på rummet var bättre än vad jag förväntat mig så det var en trevlig överraskning. Maten var också bra. Frukosten var fenomenal men massor av frukter, scrambled eggs och allt möjligt gott.

 

Annars har jag det bra här borta på andra sidan Atlanten. Igår, tisdag, hade jag TRE MÅNADER här vilket betyder att en fjärdedel av mitt år är avklarat. Känns helt sjukt.

 

Nu ska jag iväg till gymmet och köra spinning!

Klockan halv fyra den 7 november föddes den nya familjemedlemmen. 

Igår var dagen som barnen gått och tjatat om i en månad. Halloween var äntligen här.

 

Men först vill jag berätta att Boston Red Sox vann World Series 2013 här på hemmaplan. Så i onsdags satt jag uppe till halv tolv och tittade på matchen som de vann med 6-1. Jag, Terese och Madeleine satt första timmarna på en sports bar vilket var en häftig upplevelse. Alla skrek, apploderade och var allmänt exalterade över att Red Sox ledde hela matchen. Grattis Red Sox!

 

Så tillbaka till Halloween. Dagen rullade på som vanligt tills det var dags att hämta barnen. Allt de kunde prata om var att de ville sätta på sig sina kostymer och äta godis. Väl hemma var mormorn på besök så jag hade en lugn eftermiddag. Vid halv sex skulle vi få middagsgäster och jag var ansvarig för att laga maten. Det var stressigt, jag har aldrig lagat mat till 12 personer förut. Men alla verkade tycka om min tacos. Efter middagen var det äntligen dags för barnen att sätta på sig sina kostymer. Linnea var en prinsessa och Anders var en ninja. Kusinerna var båda pirater.

 

Vi gjorde oss redo för att gå, barnen hade sina halloween pumpor i händerna och vi vuxna hade ficklampor. And off we went. Vi mötte ruskigt många människor ute på gatorna och vid varje hus stod det redan människor och sa "trick or treat". Det var barn från ett år till 13 år som mötte oss på gatorna. Vid de flesta husen fanns det pumpor, döskallar, spöken, häxor, gravstenar eller annat liknande. Allt var bara så himla Halloween-igt. Vi gick runt från klockan sex till klockan nästan blev åtta och barnen var helt slut efteråt.

 

Det var en spännande upplevelse och jag hade velat vara med om detta när jag var barn. Jag borde försöka föra med mig den mysiga traditionen hem till Sverige. Visst, man firar lite hemma också men det är inte alls på samma sätt.

 

Från lite roligare ämnen till något tråkigare. Idag blev jag påkörd igen bakifrån av en annan bil. Som tur var syns ingenting på min bil och ingenting verkar vara fel. Men jag blir bara så himla arg på att jag inte kan lita på en enda människa i trafiken. Jag och min värdmamma har bestämt att jag ska börja ta en annan väg till barnens skola från och med idag för att det var i samma intersection som jag blev påkörd idag igen. Så nu hoppas jag innerligt att jag ska få vara utan massa skit med bilen.

 

Förresten är den blåa volvon tillbaka från verkstaden så det är den jag kör igen. Nu slipper jag den stora bilen.

 

Sedan har jag skypat med min syster denna vecka för att hon har höstlov och igår var mamma med också. Igår skypade vi i totalt tre timmar och en kvart. Herregud. Men jag var med dem när de åt middag, jag var med Erika på toa och pratade om vad jag ska göra när jag kommer hem med mamma. Jag saknar min familj där hemma så mycket. Tur att mamma och Erika kommer hit om 134 dagar.

 

Ja, det var allt jag hade på hjärtat. Hoppas ni tar det lugnt i trafiken hemma!

Hej alla! Ledsen för ett väldigt långt uppehåll, ska försöka bli bättre. Jag minns knappt vad som har hänt sedan jag sist skrev så jag bjuder på ett litet bildhav.

Hej allihopa!

 

Den här veckan har inte varit allt för händelserik. Allt har flutit på som vanligt.

 

I fredags blev det bio med Matilda och Fredrike. Vi tittade på Gravity (som inte haft premiär i Sverige än). Den var bra och lite konstig. Ett tips: är du åksjuk - se den inte. Halva filmen gick ut på att hon snurrade runt i rymden och jag kan tänka mig att ni åksjuka inte vill se det. Men den var bra och mina popcorn var goda.

 

I lördags jobbade på 9 am till 3 pm. De första timmarna var jag bara med Linnea för att Anders har soccer. Vid elva tog jag och Linnea T:et till deras skola där det var en Carnival. Om ni någon gång har sett en amerikansk film med en carnival var allt exakt som i filmerna. Vi mötte upp värdpappan och Anders på plats och barnen sprang runt carnivalen kors och tvärs. Det fanns karuseller, bouncy houses, massor med mat, massor med godis, olika stationer med tävlingar där man samlade ihop tickets, ett ställe där man klappade djur och mycket annat. Allt detta var alltså på skolans område. Man kunde även få ansiktsmålning, få sina naglar målade och håret färgat med sprayfärg. Så klart skulle Linnea ha allt. Hon blev en regnbåge, målade naglarna rosa med glitter och sprayade håret med glitter och orange (den rosa färgen var slut). Anders sprayade bara håret grönt. Allt glitter från Linneas hår finns numera på mina kläder som jag använde under dagen, mycket charmigt. Men det var en rolig dag och det var okej att jobba en lördag som denna.

 

På kvällen bestämde vi oss för att se en Bruins match på en sport restaurang. På något sätt lyckades vi pricka in samma dag som Red Sox spelade sin viktigaste match hittills så vi kunde glömma lilla Bruins. (Bruins är hockey och Red Sox är baseball). Men vi åt på UNO och tittade på baseball matchen och som tur var vann Red Sox.

 

Idag, söndag, har varit en lugn dag. Jag började min morgon med 2 timmar och 11 minuter på Skype med min kära familj. Vi pratade om allt och inget och det är skönt att få prata av sig. Ungefär fem minuter efter jag lagt på satt jag i Madeleines bil på väg för att äta lunch. Vi valde Cabot's. Där åt vi hamburgare och avslutade med riktigt god glass.

 

Nu på eftermiddagen var jag ute och sprang lite, första gången sedan jag blev sjuk för hundra år sedan. Kändes skönt men det var en tuff start. Märks att det kommer ta ett tag till jag är tillbaka i samma form igen.

 

Ha det bra!

Imorgon har jag varit på amerikansk mark i 60 dagar. Det känns overkligt. Samtidigt som veckorna går i rusande fart känns det inte som att jag snart varit här i två månader.

 

Det jag känner av är att jag inte varit hemma på länge. Efter en månad borta började det märkas på ens vänner. Många hörde av sig titt som tätt första månaden och ville veta hur jag hade det, hur familjen var, hur jag bodde, hur usa var och allt möjligt. Men andra månaden har det märkts att fler och fler hoppat av tåget. Visst, jag har många vänner som jag inte brukar prata med på flera månader och sedan träffas vi och är lika bra vänner igen. Men det blir en annorlunda sak när jag är så långt ifrån hemma. Ni där hemma har fortfarande alla andra vänner omkring er och det blir inte en lika stor skillnad. För mig gör det stor skillnad för varje ynka person som hör av sig och bryr sig.

 

Här i Newton lever vi au pairer i vår egen bubbla. Alla rykten man hör om USA hur alla äter skräpmat, hur många har fetma m.m. stämmer inte in på platserna varken jag eller mina vänner befinner sig på. Vi lever i de finare delarna av USA vilket gör att vi bara får se de bra sakerna. Att äta skräpmat finns inte på kartan hos min familj. Många av mina vänners familjer har aldrig någonsin ätit på McDonalds. Allt jag köper måste vara ekologiskt annars ska jag helst avstå att köpa varan. Jag minns en av mina första veckor här, då hade mina värdföräldrar några vänner på besök och jag satt med dem och åt lunch. De pratade om allt möjligt och började diskutera irriterat om att de inte fick bygga ut sina hus mer för att de är precis så stora som de får vara på den tomten de har. Och båda husen är gigantiska. Som sagt lever vi i vår egen bubbla. Vi får all vår mat betalad, lön varje vecka, ett hus att bo i och en bra familj att bo med. Dock har man ju sina egna i-landsproblem som au pair... Men det är en annan historia.

 

Jag har varit med om mycket under mina snart två månader. En större sak var min bilolycka. Den har gjort att jag numera kör världens största bil (enligt mig) eftersom att Volvon jag körde fortfarande är på lagning. Vi har fått ett preliminärt besked om att den kommer tillbaka på fredag men mina värdföräldrar litar inte på det. Att köra den bilen jag har för tillfället är inte en fröjd. Jag har aldrig innan gett mig på att köra en stor bil. Bilen jag har nu är sju-sitsig och väldigt bred. Om någon av er varit i USA vet ni att parkeringsplatserna är gigantiska här, men min bil får preciiiiis plats inom linjerna för parkeringen. Överallt parkerar folk sina bilar på gatorna vilket gör att gatorna blir ganska smala att köra på. Där kommer jag med min superstora bil och ska ta mig förbi samtidigt som det kommer mötande bilar och det är bilar parkerade på andra sidan vägen. Jag börjar vänja mig att den är så pass stor men jag känner mig inte bekväm med att köra den. Jag kan inte beskriva hur mycket jag längtar efter Volvon som jag borde köra. 

 

Föresten, jag har fått veta vad anledningen till att kvinnan bakom mig körde in i mig var. Hon höll på att byta skor och när hon var klar tryckte hon på gasen istället för bromsen. Hon bytte skor. På riktigt. Jävla kärring.

 

Detta blev ett litet rörigt inlägg men ville bara skriva av mig lite. Imorgon är det dags igen att skypa med kära familjen där hemma och på kvällen ska jag äta på Cheesecake Factory med mina vänner. Hej då!

Hej alla!

 

Har blivit sämre och sämre på att uppdatera men jag försöker! 

 

I fredags träffades jag och Matilda på Starbucks för att göra vår homework för kursen vi ska ta. Vi satt och smuttade på varsin varm dricka och skrev på varsin dator. Var riktigt mysigt och skönt att börja med uppsatserna. På kvällen åkte jag, Madeleine och Pauline till Terese's hus. Vi lagade tacos och åt oss riktigt mätta. Sedan bakade vi äppelpaj och åt det med vaniljsås från Ikea. Det bästa jag ätit på länge. Både jag och Pauline sov hos Terese eftersom bussen till New York gick klockan sju morgonen efter. Vi satt uppe och pratade till alls för sent och fick knappt någon sömn innan det var dags att gå upp och åka till bussen. 

 

Bussen på lördagen gick 07.10 och var framme tre timmar senare. Och vi var framme i New York. Hade världens mysigaste dag med fina tjejer. Fick med mig en Marc Jacobs tygväska hem och godis från affären Sockerbit. Bussen gick hem vid halv åtta på kvällen och jag och Terese satt och pratade under hela resan. Och åt lite godis. Det blev övernattning för min del hos Terese igen.

 

På söndagen tog vi det mest lugnt. Ägnade den mesta tiden i soffan under filtar. Vi lagade riktigt god brunch och åt det sista av äppelpajen som var kvar från i fredags. Vi åt även morötter och gurka med dipp och vattenmelon. Vi tog oss igenom två filmer, Bachelorette och The Rebound. Båda ganska halvdåliga men vi hade en mysig dag i alla fall. På kvällen åkte jag hem till familjen och tittade på några serier med dem och gav dem godiset som de önskade från Sockerbit.

 

Hela helgen har det varit Columbus Weekend vilket betydde att barnen var lediga på måndagen. Jag jobbade från 8 am till 7 pm. Vi åkte på applepicking, lekte, var på gymnastics och hade en mysig dag allt som allt. Bara väldigt mycket jobb på en och samma dag.

 

Då har jag kommit fram till idag. Idag har det inte varit något överdrivet speciellt som hänt. Lämnade barnen på morgonen, åkte och hade brunch med Matilda och Pauline, tvättade, tittade på senaste avsnitten från Grey's Anatomy och How I Met Your Mother, hämtade barnen, läste hundra böcker, gjorde middag, badade barnen och ja, då är vi framme vid nuet.

 

Ikväll tänkte jag titta på senaste avsnittet av Idol eftersom jag inte haft tid att se det på hela helgen. Hoppas ni mår bra, hejs svejs!

Hej hej!

 

Det är redan torsdag här borta i Boston så då är det ju torsdag hos er också. Dagarna bara springer förbi här. Vi au pairer är duktiga på att se fram emot saker, för vardagarna är inte det roligaste med att vara här. Jag och mina vänner brukar ses på onsdagarna och äta brunch eller lunch och när vi då ses har mer än halva jobbveckan gått. Och eftersom man gör samma sak varje vecka blir det suddigt i minnet vilket gör att det känns som att tiden går ännu fortare.

 

Den här veckan har jag varit ganska upptagen och gjort saker varje dag. I tisdags åkte jag hem till Lina direkt efter att ha lämnat barnen. Vi gick på en promenad och stannade på Starbucks. Sedan gick vi tillbaka hem till henne och åt lunch. Hon började jobba vid ett så då åkte jag hem och var hemma till det var dags att hämta barnen. I onsdags träffade jag Terese, Madeleine och Pauline och åt lunch på Panera. Vi satt och planerade inför vår resa till New York på lördag. Det har jag glömt att säga, att vi ska åka till New York över en dag. Vi tar bussen från oss vid sju på morgonen och tar bussen hem vid sju på kvällen och tillbringar en heldag där. Jag har inte varit där sedan första veckan med au pair-skolan så det ska bli kul att komma tillbaka. Vi har inte planerat klart allt än men saker som vi ska göra är att gå längs The High Line, gå till en affär som heter Sockerbit (en svensk godisaffär), gå till Carrie Bradshaws trappa, gå till Gossip Girl trappan, gå till ett känt cupcakes ställe och shoppa så klart. Vi får se lite vad vi känner för att göra när vi väl kommer dit. 

Imorgon, fredag, ska jag möta upp Matilda och faktiskt plugga. Vi ska båda åka på en helgkurs i november och innan dess måste vi ha skrivit två uppsatser. Så det ska vi ägna oss åt under vår lediga tid imorgon. Sedan på kvällen ska vi, jag, Pauline och Madeleine, sova hos Terese för att kunna åka tillsammans till bussen på lördagmorgonen. Vi ska på kvällen laga tacos och baka äppelpaj. 

 

Idag är en sådan dag där jag tvättar allt och alla. Barnens tvätt är i torktumlaren och mina kläder är i tvättmaskinen. En produktiv dag. Jag har precis också skypat med min bästa vän, Evelina. Så himla roligt att prata med henne. Det konstiga var att det inte alls kändes som 53 dagar sen jag träffade henne (ja, så länge har jag varit här nu) utan vi pratade på som vanligt. Jag är riktigt glad att jag har henne, fastän hon är på andra sidan Atlanten. 

 

Nu är det dags att titta på Idol från förra veckan, hörs!

Hej!

 

Nu har hela helgen sprungit förbi och imorgon är det dags för en vanlig måndag igen. Men min helg har varit väldigt bra.

 

I fredags bakade jag kanelbullar tillsammans med barnen. Det var ju trots allt kanelbullens dag i Sverige. Båda två älskade dem. Jag jobbade till åtta på kvällen för att jag var med barnen på ett kalas mer än en halvtimme bort. För att komma dit var man tvungen att köra på deras highway, vilket var första gången jag gjorde. Det var lite läskigt men gick bra. Efter kalaset åkte jag till en tjej som precis har kommit till Newton, Lina, och hade myskväll. Vi åt middag och pratade i flera timmar.

 

På lördagmorgonen arbetade jag från 7.30 till 11.30. Vilket var ett riktigt jobbigt pass. Barnen var på riktigt dåliga humör och Linnea skrek halva tiden. men när de fyra timmarna äntligen var över sprang jag till tunnelbanan för att åka in till Boston för mitt lcc-möte.

 

Vi hade mötet i Boston Common (en park) där vi blev indelade i grupper och gav oss ut på Scavengers hunt i Boston. Jag var i grupp med tre colombianer, en australiensare och en tysk. Alla var från olika lcc-grupper och det var roligt att träffa nya vänner. Det var riktigt jobbigt att gå runt i hela Boston i flera timmar på tom mage. Vi gick från north till south och till west. Det var roligt samtidigt som det var exhausting. (Förlåt, men börjar tappa en del svenska ord). Några av sakerna vi skulle göra var att ta kort med en polis, ta kort med en street perfomer, ha en biobiljett, en servett från Legal Sea Foods och mycket, mycket annat.

 

Efteråt gick jag och Terese och åt lunch på Uburger. Ett riktigt gott hamburgeställe. Sedan gick vi på bio och såg Runner Runner, som var bra. Om ni inte har något annat för er, se den. Sedan åkte vi hem, både helt slut efter dagen.

 

Idag har jag varit med Madeleine och Terese hela dagen. Vi möttes upp vid elva och åt brunch på det bästa brunchstället som finns. Det är såååå gott. Sedan åkte vi till Natick Mall och gick där i några timmar. Jag köpte strumpor och ett par nya jeans. Sedan bestämde vi oss för att åka på bio igen. Den här gången såg vi Rush. Den filmen var lite annorlunda och helt okej. Men inte mycket mer än så. Den var spännande också men inte överdrivet bra. Men nu ska det nog inte bli så mycket bio i framtiden, har sett alla filmer jag vill se för tillfället.

 

Nu ligger jag hemma i min säng och äter något som är wannabe centerchoklad. Det är inte riktigt lika gott men nästan, det fungerar.

 

Måste bara berätta om det godaste godiset som finns i detta land. Cookie Dough chocolate. Det är det bästa jag ätit sen jag kom hit. Det är cookie dough inuti choklad och ja, mums.

 

Men nu är det snart läggdags, upp 6.20 imorgon som vanligt!

Hej!

 

Dagarna flyter på som vanligt och inget speciellt händer. I tisdags var jag ute på brunch med mina vänner. Där åt jag scrambled eggs, fruktsallad och grillad muffins. Var hur gott som helst. Igår, onsdag, hade vi en playdate med barnens kusiner igen. Så Elin och jag satt och pratade medan barnen lekte på. 

 

Jag är just nu inne i en period där jag inte tycker särskilt mycket. Jag trivs absolut där jag bor och barnen är fina. Men just nu är jag neutral till det mesta. Jag känner mig inte överdrivet glad över att vara här men jag är inte heller ledsen över att jag är här. Jag är helt neutral just nu. Det är en ganska jobbig känsla och jag vet inte riktigt varför jag har den.

 

Jag har också börjat inse hur det är att faktiskt bo på jobbet. Man är aldrig riktigt ledig. Om man inte jobbar men barnen är vakna är det ändå som att man jobbar. Man hjälper till med saker och hjälper barnen vilket gör att man aldrig kan slappna av. Jag kan aldrig bara lägga mig på soffan och ta det lugnt. Om jag verkligen känner för att ta det lugnt är mitt rum det enda stället. Jag är glad över att jag har mitt rum ensamt på tredje våningen. Det är ingen som går upp till tredje våningen och ingen stör mig om jag är där uppe. Så på kvällarna när jag har slutat jobba brukar jag gå upp dit och stänga in mig ett tag och göra något som jag vill göra. Titta på en serie, läsa en bok eller liknande. Bara för att kunna slappna av. Så fort jag går ner igen blir det mer jobb. Även om barnen är i säng måste jag hela tiden visa den bästa sidan av mig för föräldrarna eftersom jag faktiskt är anställd av dem. Det är en annorlunda sits man är i. Och det här med att försova sig, jag gör det väldigt sällan men har lyckats göra det en gång här. På morgonarna börjar jag omkring 6.30 men en morgon vaknade jag 6.52. Vilket gjorde att jag fick panik och rusade ner till köket. Eftersom jag annars går upp omkring fem minuter innan jag behöver gå ner märks det om jag försover mig. Om man inte jobbar hemma behöver det inte märkas att man försover sig. Man kan äta frukost och sminka sig på väg till jobbet. Men om man bor på jobbet kan man inte göra det. Det löste sig den morgonen och jag hann klart med allt jag behövde göra men jag tyckte att det var pinsamt. Inte ska man försova sig heller. Men, det som är skönt med att jobba hemma är att jag inte behöver sminka mig varje dag. De enda som ser mig är barnen. (Om jag inte gör något under dagen) Och jag tror inte att de bryr sig särskilt mycket om jag använder smink eller inte. Min hud kommer troligtvis vara glad efter detta år.

 

I skrivande stund håller jag på att anmäla mig till en kurs som jag ska ta en helg i november. När man är au pair måste man nämligen plugga ett visst antal credits under sitt år. Jag ska åka till New York över en helg och plugga Amerikansk historia, är min tanke. Man kan nämligen inte välja inriktningen förrän man kommer dit så jag hoppas att jag kommer få plats på just den kursen. Det ska bli skönt att åka iväg med andra vänner och göra lite annat än vad jag gör varje dag.

 

Ikväll är det Swedish Pancakes dags, vilket barnen älskar.

 

Ha det bra hemma i Sverige eller var ni nu befinner er!

Igår, söndag, träffade jag upp mina fina vänner Emma och Sofia.

 

Vi gick runt i Boston, satt i Boston Public Garden och åt cheesecake, gick längs Newbury St, shoppade lite smått, drack refreshers från Starbucks och mycket annat mysigt. Jag fick världens finaste present av tjejerna också. Det var en ram med de bilderna av oss som tagits hittills. Den tavlan kommer passa perfekt i mitt, än så länge, ganska sterila rum.

 

Tack så mycket tjejer för dagen och presenten!

Hej alla,

 

Det var ett bra tag sen jag skrev nu men jag har haft fullt upp hela dagarna. Jag har även hunnit fylla 19 år i veckan.

 

Att fylla år i en annan familj än sin egen och i ett annat land har varit båda spännande men också lite tufft. På morgonen hann vi inte fira mig för att morgonarna är redan stressiga som de är. Men efter att jag lämnat barnen i skolan hämtade Madeleine upp mig och vi åkte med Matilda och Pauline till Cabot där vi mötte Terese. Cabot är ett glasställe som serverar gigantiska men goda glassar. Jag tog en Cookie Dough glass. Jag åt inte ens halva och blev hur mätt som helst. Jag fick även ett Starbuckspresentkort av Madeleine och Terese vilket gjorde mig väldigt glad. Efter det åkte vi till Whole Foods och jag handlade en bakmix som jag hade tänkt att jag och Linnea kunde baka på eftermiddagen.

 

Väl hemma igen skypade jag med mamma och Erika. Jag öppnade paketet jag fick från dem och pratade lite allmänt. I paketet fick jag massor av svenskt godis, en skvallertidning, en träningsbok, en träningstidning, födelsedagskort, pengar och ja, det var nog allt. Det kändes skönt att prata med sin egna familj eftersom detta är första gången jag firar en födelsedag ifrån min familj. 

 

Vid tre hämtade jag barnen som vanligt och vi åkte hem för att baka. Barnen fick också varsin present från min familj så de var exalterade över att öppna presenter på min födelsedag. Strax efter bakandet kom mamman hem och vi började med middagen som var TACOS. Så gott. Jag åt friskt och efter middagen när pappan också kommit hem öppnade jag paketen från familjen. Jag fick en nyckelring med Red Sox, en tröja med Red Sox, varma strumpor till vintern, ett paraply, en kaffetermos och ett presentkort på 100 dollar för att köpa vinterskor. Riktigt bra presenter tycker jag och vinterskor behöver jag. Efter det blev det glasstårta som var hur god som helst.

 

Vid åtta hämtade Matilda upp mig och vi åkte och mötte upp Fredrike på Cheesecake Factory. Jag och Matilda delade på en cheesecake som var riktigt god. Minns inte vad den hette för namnet var så pass långt. Men oj, vad god. Av Matilda fick jag också en present som hon hade gjort själv, ett skydd som man sätter på sin kaffemugg för att inte bränna sig. Blev så himla glad över att hon ansträngt sig och gjort en present helt själv.

 

Så ja, efter allt detta socker under dagen var jag helt slut när jag kom hem. Jag satt uppe lite med föräldrarna och pratade innan jag gick och la mig. Måste passa på och tacka för alla gratulationer också.

 

Igår hade jag en playdate med barnens kusiner, som också har en svensk au pair. Så medan barnen lekte passade vi på att skvallra lite och prata om lite mer allvarliga saker. En härlig eftermiddag helt enkelt.

 

Nu sitter jag här i soffan med en igentäppt näsa och hostar var tioende sekund. Familjen har gett mig en massa piller som ska få min näsa och hals att bli bättre så jag hoppas på förbättring snart.

 

Hoppas ni har det bra hemma, hejs svejs!

Hej!

 

I torsdags hade jag en månad i USA och idag, söndag, har jag en månad i familjen. Tiden springer iväg.

 

Den här helgen har varit lite speciell. Jag har inte varit allt för intresserad av att hitta på något utan jag har mest varit hemma och umgåtts med familjen.

 

I lördagskväll jobbade jag när föräldrarna gick på en teater. Jag jobbade från fem till elva. Måste erkänna att det var ganska skönt. Mestadels sov barnen medan jag satt nere i vardagsrummet och tittade på film. Och de somnade snabbare än de brukar så det var inga problem.

 

I söndags tränade jag på morgonen. Strax innan elva hade jag bokat in en skypedejt med mina kära familjemedlemmar som jag pratade med i 2 timmar och 23 minuter. Ja, vi hade en del att prata om. Jag berättade mycket om i fredags och allt runtomkring. Det var första gången min pappa var med på Skype så jag fick ta allt från början. Att prata med alla fick mig på riktigt bra humör. Att bara se dem där hemma och att nästan inget har förändrats gör mig lugn. 

 

På söndagseftermiddagen var det ett Block Party på gatan. Grannarna tog med saker de bakat, hamburgare och korv som vi alla stod och åt medan vi socialiserade oss. Jag fick träffa en familj några hus bort som också har en fyraårig tjej som gärna vill ha playdates med Linnea. Den familjen har också en svensk au pair, Axel. Efter ungefär en timme gick jag tillbaka till huset igen.

 

När familjen kom tillbaka åkte jag och Annika ut med deras gigantiska mini van och körde en runda. Jag måste nämligen börja lära mig att köra mini vanen istället för min söta lilla Volvo eftersom att Volvon inte är tillbaka på ett bra tag. Det har blivit lite komplikationer med att vi bara har två bilar för tillfället. Föräldrarna använder de två bilarna som vi har nu till deras jobb varje dag. Och jag måste även ha en bil för att kunna hämta och lämna barnen. Men den här veckan har vi löst det med att jag kör barnen till skolan i mini vanen och hämtar barnen med tunnelbanan. Det ska nog gå bra men jag hoppas att vi får tillbaka bilen så fort som möjligt. Bilen var lite av en frihet för mig, att jag kunde åka och handla när jag ville eller göra andra ärenden.

 

På söndagskvällen kom den gamla au pairen tillbaka till familjen och ska stanna till tisdag. Det är en väldigt speciell stämning mellan oss. Vi försöker att prata och hjälpa varandra men det är lite spänt. Men det är skönt att dela åsikter med henne och prata om saker jag upplevt som hon oftast upplevt likadant. 

 

Det var även ett lcc-möte igår. Det är en gång i månaden och man möts på en plats och skriver upp att man får lön varje vecka och att man jobbar mindre än 45 timmar på en vecka. Igår träffades vi på Starbucks och det var en hel del svenskar där.

 

Jag har märkt att jag är lyckligt lottad som är i den familj som jag hamnat i. De tar hand om mig och ser till att jag har det bra hela tiden. Jag har nämligen fått se en del baksidor av att vara au pair under min tid. Det är inga erfarenheter från mig utan mina vänner. En vän som jag lärde känna på au pair-skolan har redan åkt hem. Hennes familj behandlade henne så pass illa att hon inte kunde stanna längre. Hon hamnade i rematch men det fanns inget ledigt och hon hade inget annat val än att åka hem. Även om det är tråkigt att hon inte är kvar i samma land som en själv, för jag gillade verkligen den här tjejen, så är jag glad över att hon är hemma i trygga händer hos sin familj igen. Jag pratade även med en annan svensk tjej som jag träffade på au pair-skolan. Hennes familj hade också börjat behandla henne illa och hon har hamnat i rematch. Hon vill göra allt för att hitta en ny familj att stanna hos för hon vill verkligen inte åka hem. En till svensk tjej som bor ganska nära mig är i rematch just nu och har bara få dagar kvar att hitta en familj, annars blir hon hemskickad. Hennes värdmamma är otroligt elak mot henne och sedan hon har hamnat i rematch får hon ingenting av familjen. De har helt gått emot henne. Jag trodde att hamna i rematch var ovanligt men tydligen är det inte allt för ovanligt. Att det finns familjer som behandlar sina au pairer som skit känns overkligt för mig men det är deras verklighet.

 

Men nu är det dags för mig att tvätta lite innan jag ska förbereda middagen. Hoppas ni har det jättebra hemma och jag mår bra trots allt!

Hej alla där hemma. Det här inlägget kommer inte bli ett av dem där jag berättar om vad jag gjort de senaste dagarna där det finns dalar och toppar. Det här är ett inlägg som kommer berätta hur min fredag den 20 september var den första gången jag någonsin var med i en bilolycka.

 

Det jag kommer skriva om har jag fortfarnade svårt för att prata om och börjar gråta varje gång någon ställer frågor till mig om händelsen.

 

Jag satt ensam i min fina, blåa Volvo V70. Jag hade packat snacks och äppeljuice till mina barn som jag skulle plocka upp. Klockan var 12.07 och jag insåg att tiden började bli knapp för att hinna till skolan 12.15 när barnen slutar. Vid Newton Center stannar jag vid ett rödljus med två bilar framför mig. Jag hinner även se att jag har en bil bakom mig. Vi står på det här viset i knappt en minut när någonting händer. Min bil slungas framåt och min kropp, mina armar och mitt huvud slängs åt olika håll. Mitt ben slår i instrumentbrädan och skapar ett stort skrapsår. Jag hör ljud överallt ifrån men jag vet inte vad det är som skriker i mina öron. Jag slänger mig på bromsen men bilen vill inte sluta flyttas. Jag ställer mig på bromsen och bilen stannar plötsligt och jag blir stillasittandes. Jag tittar omkring mig och vet inte vad som har hänt. Har jag gjort något? Råkade jag göra någonting fel med bilen? Vad har hänt? Alldeles för många frågor i mitt alldeles för skakade huvud. Plötsligt hör jag någon som bankar på fönstret till min bil. Bilen är fortfarnade igång och jag sitter som förstelnad medan jag öppnar dörren. En kvinna kommer gåendes och hon slänger ur sig: "I'm so sorry, I was pushing my accelerator instead of the break. It was all my fault." Jag fick inte in orden i huvudet och jag satt fortfarande stilla i mitt säte med bältet på, ett värkande ben och radion igång. Tillslut ser jag att personerna i bilarna framför börjar gå ut så jag stänger av bilen, tar med mig telefonen och går ut ur bilen. Paniken som uppstår när jag inser vad som har hänt med bilen är inte nådig. Jag börjar skaka och gråta i hysteri. Samma kvinna kommer fram till mig igen och ber om ursäkt över vad hon gjort. Jag går runt min bil för att se om något skadas och börjar störtböla vid synen. Hela bakdelen av bilen är kvaddad. Glaset från bakluckan ligger överallt på gatan. Vindrutetorkaren ligger nedanför bilen böjd i en konstig vinkel.

 

Jag har panik och tar upp telefonen för att ringa min host mum. Som tur var arbetade hon hemma och var inte allt för långt ifrån olycksplatsen. Jag ringde henne och berättade att jag inte skulle kunna hämta barnen i tid. Hon sa att hon skulle ringa skolan och låta dem vara kvar till jag var i säkerhet och sedan skulle hon köra bums till mig. Jag stod på trottoaren och tittade på min kvaddade bil och tårarna bara rann och rann. Flera förbigående stannade och gav mig kramar och tröstande klappar och försökte prata lugnande med mig. Men ingen kunde lugna ner mig. Där stod jag, i ett helt främmande land, med ett främmande språk, med en kvaddad bil, med barnen i skolan som väntade på mig, med ett värkande ben, med tårar längs kinderna och jag visste inte var jag skulle ta vägen. Efter ett tag kom polisen till platsen och jag fick ge bilens registreringsbevis till honom och även mitt körkort. När han tog emot mitt körkort berättade han för mig att jag körde illegalt. Att mitt internationella körkort inte gällde som ett riktigt. Att han skulle kunna stämma mig när han skrev den här rapporten om olyckan. Att höra det när du precis har varit med om något obeskrivligt finns inte på kartan. Mina tårar rann ännu mer och jag bölade och bölade. Ambulansen kom till platsen och de pratade lugnande med mig och fick mig äntligen att andas. De frågade om jag var skadad någonstans och jag berättade att jag hade ont i mitt ben. De kände och rörde lite på det men hittade inget fel. De frågade om jag ändå ville följa med i ambulansen för säkerhetens skull. Men jag var alldeles för mycket uppe i varv för att åka med dem, jag stod och väntade på min host mum och jag ville inte åka utan att hon visste om det. Det hände för mycket på en och samma gång. 

 

De två bilarna framför mig vid rödljuset hade också krockats in i. Eftersom jag flög framåt med min bil krockade jag in i bilen framför och den i den allra främsta. De två bilarna framför hade fått lite skrapsår på bilen medan min var helt förstörd. Det var så många tankar i mitt huvud. Jag visste att inget hade varit mitt fel och att jag inte hade kunnat göra något annorlunda men jag var i chock. När min host mum dök upp kunde jag äntligen luta mig mot någon och känna mig aningen trygg. Hon tog över snacket med polisen och med försäkringsbolaget.

 

När klockan var 1:14 satt jag ensam bredvid den sönderkvaddade bilen och väntade på bärgningsbilen. Annika hade åkt för att hämta barnen i skolan. Hon hade som tur var lugnat ner mig innan hon åkte så jag satt bara tyst för mig själv och grät. Jag vet inte varför jag grät så mycket men det var allt jag kunde göra.

 

Väl hemma igen hade jag ett långt och väldigt bra samtal med min kära mamma. Jag ringde henne och berättade vad som hänt och hur jag mådde. Hon lugnade ner mig ytterliggare och fick mig att må så mycket bättre. Det var även skönt att höra om annat när jag fått ur mig allt. Hon pratade om saker hemma som kunde få mig på andra tankar. Samtalet var oerhört viktigt för mig.

 

Ikväll har jag försökt att hålla mig sysselsatt hela tiden. Jag gick ut med vänner och åt för att slippa tänka på allt som hänt under dagen. Jag är helt slut i huvudet och det känns som att det ska sprängas snart. Min kropp är helt tömd på allt den kan vara tömd på och allt jag behöver göra nu är vila.

 

Det finns egentligen så mycket mer att skriva om men nu är jag tom. Helt tom.

 

Tack till alla ni som har stöttat mig genom den värsta dagen jag någonsin haft. Ni är guldvärda.

 

Hej!

 

Längsta uppehållet hittils. Jag har bara inte haft tid att sitta ner och skriva i bloggen och när jag väl har haft tid har jag prioriterat annat.

 

Sedan jag skrev sist har jag varit i Natick Mall och köpt lite nya saker. Jag har sett filmen One Direction This Is Us. Jag har tränat som en tok. Jag har haft brunch med några av mina svenska och en dansk vän. Jag har suttit i många bilköer. Jag har gjort lunchlådor. Jag har gjort lunch. Jag har gjort middag. Jag har läst böcker, spelat spel, ritat teckningar och ja, allt det vanliga.

 

Jag har otroligt trött om dagarna. Jag går upp klockan 6:15 varenda morgon. Jag har aldrig någonsin behövt gå upp så tidigt under så pass lång tid. Även om jag har gått upp så tidigt innan för att åka till skolan har vi haft någon sovmorgon ibland där man har kunnat sova ut. Men här är det kvart över sex varenda vardagsmorgon. Jag är helt slut. När jag lämnat barnen i skolan brukar jag gå hem och göra en riktigt god frukost till mig själv och gå och lägga mig på soffan i en halvtimme eller mer. Så att jag ska orka hela dagen. Många säger att de gjorde likadant de första veckorna så jag antar att jag kommer vänja mig om ett tag.

 

Ikväll ska jag jobba längre än vad jag gjort innan. Båda föräldrarna ska iväg på olika saker och jag måste jobba till 8:30. Det betyder att jag ska lägga barnen ensam för första gången.

 

En sak som jag har märkt under min tid här är hur man kör bil på olika sätt. I Sverige är det rondeller överallt och människor kör försiktigt, låter andra bilar köra före, är bra på att använda blixtlåsmetoden, kan köra över hastighetsbegränsningen men inte överdrivet och kör ganska snällt överlag. Här är det tvärtom. Om du inte är aggressiv när du kör kommer du ingenvart. Det talas om att man ska vara defensiv i sin körning, det fungerar inte här. Folk låter dig inte köra före, det finns inget som heter speed limit, att köra snällt finns inte på kartan och det finns absolut inga rondeller. Jag har faktiskt hittat ett ställe med en rondell men dit vill jag aldrig igen. Det är livsfarligt. Folk här har ingen aning om hur man kör i en rondell just för att de aldrig får chansen. Folk kör hej vilt och svänger dit de vill och kör i den körbanan de vill. Jag har insett att på bara de här snart fyra veckorna har jag blivit otroligt aggressiv i trafiken. Det är inte bra, men det är sant.

 

One Direction filmen som vi såg - ja, den var otroligt bra. Jag och min syster var på deras konsert i Maj och vi båda älskade den. Filmen handlade om deras world tour som de är ute på vilket betyder att de visade konserten som jag varit på. Det fanns också några partier i filmen som var gråtmaterial. Jag har inte riktigt talat om att jag faktiskt gillar det här bandet här i usa, jag hade tur som fick med mig en kompis på filmen. Men hon var inte ett fan direkt, hon har hört bandet men hon kan inte deras namn ens. Så ja, jag lever i förnekelse att jag är ett fan men vad tusan, de är ju bra och söta. Och fråga mig inte hur, men vi lyckades hamna på en extended version av filmen. Så istället för 1 h och 30 minuter var filmen nästan två timmar lång. Men det var ju roligt för oss.

 

Men nu är det dags för mig att förbereda pannkakor inför kvällens middag. Barnen önskade svenska pannkakor så varför ska jag göra dem besvikna?

 

Hej då, ha det så bra!

Hej alla i stugan,

 

De två dagarna som har gått har varit hyffsat bra båda två.

 

På fredagar går Linnea bara halvdag i skolan vilket gör att hon slutar 12 istället för tre. Den här fredagen hade alla i Pre-K bestämt att ses på en playground och äta lunch tillsammans och sedan leka. Vi åkte dit och Linnea lekte på för fulla muggar med sina vänner medan jag satt med alla mammor och pratade. En del var väldigt intresserade av att höra allt från mig, hur det är att vara au pair, hur stor skillnad det är från Sverige m.m. Medan andra satt i ett annat hörn och hälsade knappt på mig. Men jaja, de mammorna jag pratade med var hur trevliga som helst. En mamma jag träffade kom lite senare till playgrounden och jag hälsade aldrig på henne som Linneas au pair så hon trodde att jag var mamman. Hon började fråga saker som hur länge Linnea gått på skolan och andra saker som jag inte riktigt kunde svara på. Tillslut förklarade jag för henne att jag inte kunde sådant eftersom jag bara varit här i tre veckor och att jag var barnens au pair från Sverige. Hon blev helt chockad och utbrast: "But you don't even have an accent!" Då blir man lite stolt.

 

Efter mer lek åkte vi tillbaka till skolan och hämtade Anders efter hans karate-kurs. Sedan åkte vi hem och läste massor av böcker innan det var dags för middag.

 

På kvällen satt jag uppe med Annika (host-mamman) och tittade på en film som heter Straight A's. Inte riktigt den bästa film jag sett kan man lugnt säga. Om det inte är så att ni verkligen vill, se den inte. Men det var mysigt att sitta uppe en fredagkväll med henne och ha varsin chipsskål i knät.

 

Idag har jag jobbat min första helgdag. Annika behövde göra ärenden och Greg jobbade så jag behövdes från morgonen till efter lunch. Under dagen åkte vi till en playground där barnen lekte ett bra tag och träffade några i ungefär samma ålder som de tyckte om att leka med. Efter lunchen skulle vi gå till Newton Highlands för att jag hade lovat att de skulle få varsin glass. När vi väl kommer fram till glassaffären är den stängd. Fick lite panik för en sekund att de båda skulle börja skrika om att de ville ha glass. Men det löste vi lätt med att gå till godisaffären mittemot där de fick köpa lite till sig själva. Vi gick även in i leksaksaffären där Anders charmade till sig gratissaker. Fråga mig inte vad han gjorde, han började prata med kvinnan som jobbade där och vips gick vi hem med två nya spel. Det lilla charmtrollet.

 

Efter allt jobb hann jag med en halvtimme på löpbandet och en del styrketräning. Känns skönt att vara på banan igen. Jag och några andra tjejer har även börjat med en "squat-månad". Det handlar om att man ska göra ett visst antal squats per dag i 30 dagar. Jag är nu inne på femte dagen och det börjar kännas i benen.

 

Nu har jag precis kommit hem från en helkväll med Madeleine och Pauline. Vi åkte först till TGI Fridays där jag åt en riktigt god hamburgare. Sedan åkte vi vidare till mitt favoritställe i Newton: Sweet tarts. Det är ett frozen yogurt ställe som slår alla andra liknande ställen. Där satt vi i några timmar och pratade om allt och inget. Sedan gick vi till Wallgreens där jag köpte lite saker som ska skickas hem till min kära bror som fyller år om ett tag.

 

Nu är det snart dags för mig att sova. Imorgon är det upp och iväg till Natick Mall med Madeleine.

 

Ha det bra hemma alla vänner och familj!